Jag går inte sådär väldigt ofta på restaurang. Plånboken tillåter det helt enkelt inte, men då och då går jag och J för att få lite lyx. Idag skulle varit en sådan dag. Vi gick till Abyssinia, en etiopisk restaurang som J varit på ett par gånger tidigare och talat sig varm för. Coolt, jag testar gärna något annat och annorlunda.

Jag vet inte, men jag trodde att en av de saker som normalt anses vara sådant man gör på restaurang är att prata med sitt sällskap. Musiken var så högt uppskruvad att vi med nöd och näppe kunde föra ett samtal. Men det kanske bara är jag? Problem tillstötte också när vi skulle göra vår beställning, servitrisen hörde knappt var vi sa. Å andra sidan hade hon problem med att förstå vad vi ville ha till och med när vi pekade direkt i menyn, så det kanske inte bara var musikens fel. Dessutom vände hon på klacken och lämnade vårt bord mitt i vår beställning, senare förstod vi att hennes penna slutat fungera men det kändes allt en aning snopet där och då. Nåja.

Vi fick våra drycker, som inte alls var det vi beställt. Vi beslöt oss dock för att inte bråka, chansen att vi skulle lyckas förklara skillnaden mellan honungsvin och rött vin kändes inte så överväldigande. Dessutom var det varmt och vi var hungriga. Förrätten gick ner utan knot, Sambussa är gott.

När vi väntat länge och väl, försökt prata lite med varandra över musiken så började live-framträdandet. Live-framträdandet. Om vi tyckt att musiken var i överkant innan var det ingenting mot det öronbedövande ljud som nu blandades med den tidigare musiken. Jag önskar att man hade förvarnat om att det vankades framträdande, så hade vi kunnat gå någon annanstans. Vi var där för att äta och umgås, för jösse namn. Och hade det skadat att stänga av den första musiken? Till slut kom huvudrätten, och då var jag färdig att resa mig upp och gå, gråtfärdig. Servitrisen lyckades styra oss till ett angränsande rum där det nästan gick att föra ett samtal. Vi åt litegrann, ingen av oss hade någon direkt aptit längre, och sedan gick J för att betala. Jag är tacksam att jag inte behövde konfrontera resten av personalen, som tydligen gjorde sitt bästa för att ignorera honom helt och hållet.

Ärligt talat, om man inte vill ha gäster finns det kanske andra sätt? Som att inte ha en restaurang över huvud taget till exempel. Jag var fullt beredd på att bli överväldigad av det etiopiska köket, nu kommer jag antagligen aldrig mer försöka. Mina restaurangpengar är alldeles för värdefulla.

Annonser