Vill skriva mer! Vill skriva massor mer. Men jag måste visst jobba också, och sova, och äta. Och titta på film, filmtittandet är särdeles viktigt. Och plötsligt har det gått tre dagar. Hmf.

Nästa semestervecka tornar upp sig framför mig, och ger mig tillfälle att jämföra med hur jag mådde inför förra semesterveckan (jag har tre helt åtskilda veckors semester i år). Då var jag på väg att gå sönder, nerverna låg utanpå kroppen och jag var så stressad att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Nu mår jag så mycket bättre, inte minst på grund av att jobbet gått ner på sparlåga under sommaren. Det har också hunnit gå ytterligare lite tid efter Det Stora Klöddet, och det har blivit lite lättare att umgås med människor. Stora folksamlingar är inte lika skräckinjagande (inte alls faktiskt, som det ska vara) längre, och det är jag väldigt glad för. Kunde väl aldrig tro att jag skulle bli en sån som kallsvettas och får magknip av folk. Vanliga främmande människor, som inte ens beter sig hotfullt eller nåt. Seriöst liksom? Men det är väl så, och alltid lär man sig något. Den myckna bitterheten överskuggas allt mer av positiva möten. Gott.

Värmen gör mig glad. En termometer som pekar på nästan trettio grader får mig dock att önska att luftkonditioneringen på jobbet inte var fullt så effektiv, det känns fel att huttra under kofta och filt just nu. Hur klär man sig för att klara både svettiga tunnelbanetåg och kontorslig snålblåst?
Och kvällarna, herreminje vad kvällarna nu är fantastiska. Varma långa skymningar, tid att andas och tänka. Tid att bara finnas till. Fast ingen tid till att skriva uppenbarligen…

Advertisements