Ett par dagars semester, och jag börjar känna igen mig själv. Lite mera människa. Jag är nu hemma och har sovit middag ett par timmar, men imorse var jag här (och här, och här, och här). Jag har inte bidragit så mycket till kampen med ord, men jag har åtminstone stått upp och räknats. Det var en mäktig känsla att stå mitt i ett hav av människor, många vitklädda, på Riksgatan och känna stödet. Jag hade ju hoppats att somliga politiker också skulle känna det, men det verkar inte som det. Partipiskan och den egna drömmen om lite mer makt, lite mer att själv få säga till om, väger tyngre än att folk går man ur huse och bryr sig för en gångs skull. Nåväl, kanske återkommer jag till det där…

Jag har gjort som jag lovat, laddat ner och vänjer mig nu så smått vid Firefox 3. Det är inte var dag man får tillfälle att medverka vid ett rekordförsök, och när det gäller ett så nyttigt redskap som en webläsare ställer jag gärna upp. (Låtsas inte om att jag ivrigt väntat på det här i en månad eller mer, okej? ;)) Mozillas egen räknare tangerar snart sju millioner nedladdade kopior med ett par timmar av Download Day kvar, jag tror bestämt man kommer se det som ett lyckat tilltag. Ett par av mina favvo-tillägg stöds inte än, till exempel AdBlock, men jag väntar snällt. Tack och lov funkar FlashBlock i alla fall, så det är inte helt olidligt att surfa…

RSS-läsaren svämmar över, och nu skiner solen. Dags att dricka lite te och se om jag inte kan övertala J om att sushi vore en ypperlig middagsidé.

Annonser