Det sitter tydligen hårt åt det där. Inte skriva, inte göra något väsen av mig. Ligga lågt och inte röra upp några känslor. Jag vet att jag har trampat på ömma tår, och även om jag kan stå för det jag gjort och sagt så vill jag inte göra det värre och blir därmed tyst. Kryper undan för att inte vara i vägen, och håller mun.

Äh! Jag blir så less på mig själv. Ja, jag är konflikträdd. Men ändå så förväntar jag mig att om det är någon som har en åsikt om mig så ska jag få höra det. Jag närapå kräver att få veta, om någon tycker si eller så om något jag gjort eller sagt. Jag kan ta det, jag en stor kicka, bring it!
Och ändå. Själv vill jag sällan göra det. Hellre än att riskera att någon inte tycker om mig, för det måste alla göra, alla måste alltid tycka om mig och jag inte nog poängtera hur viktigt det är, hellre glider jag undan och kniper igen. Låtsas som att det regnar, det var inget, nejnej, titta inte på mig…

Jag tycker att jag borde vara mer stolt över mig själv när jag nu för en gångs skull stått upp för min åsikt, som var både obekväm och ovälkommen. Istället blir jag sur över bristen på mothugg och går omkring och ältar.
Seriöst, skärpning!

Annonser