Det är så skönt att tillhöra en grupp. Att kunna känna att man hör till, att man är lite speciell. Särskilt om man vuxit upp och känt att ingen riktigt förstår, ingen delar ens intressen, ingen är som jag.
Att upptäcka att det finns massor med människor därute i världen som har samma intresse som en själv, samma livsåskådning eller vad det kan vara, är stort särskilt när man gått omkring och trott sig vara ensam.
Det är så skönt att tillhöra en grupp. Det är så skönt att få se ner lite på resten av världen när man får göra det tillsammans med andra.
Och man kanske inte tycker att det är något stort. Att man som ateist rynkar på näsan åt troende, att man som litteraturintresserad fnyser åt de som läser Läckberg och Marklund. Att man skakar på huvudet åt vaniljförhållanden inifrån sitt BDSM-förhållande.
Franklin sätter ett finger på det där i en post från för några dagar sen. Han pratar om ”bi pagan poly gamer geek” och hur människor inom just denna specifika grupp så lätt stöter undan alla som inte passar exakt in på alla kriterier. Och samtidigt slår sig för bröstet och känner sig inkluderande.
Du kan alltså vara bisexuell, polyamorös gamer och ändå bli utstött för att du råkar ha en kristen tro. Eller vara hur nördig som helst, gilla spel och ha ett öppet förhållande men eftersom du är hetero så…Njä.
Klara rörde vid det där för några veckor sen. Om hur somliga pirater tydligen gärna uttrycker sig illa om kristna. Som om det inte finns kristna som är lika goda pirater som någon annan.
Och jag kan på ett sätt förstå det där. Den där känslan av nyfrälsthet, hur man ju har Insett Hur Det Är, och hur dumma alla som inte har gjort det är. Det är exalterande att plötsligt befinna sig i en grupp, allrahelst i en grupp som Piratpartiet, där så många förstår en. Vi vet alla hur det är att gå omkring och vara ensammast om sina tankar. Och plötsligt så finns de där, de som åtminstone delar just det här med en. Fantastiskt.
Det är så skönt att tillhöra en grupp. Så skönt att få glömma bort att man själv inte passade in i någon annans mall, så skönt att få upprätta sin egen mall och spotta på de man uppfattar som utanför.
Så skönt är det, att man glömmer bort att somliga av de där man spottar på också faller inom den egna mallen. De är inte oupplysta och dumma bara för att de inte delar alla dina karaktärsdrag. De där som du trodde att du var ensam om, du minns?
Och sen är det ju det där. Piratpartiet handlar inte bara om att hitta likasinnade. Det handlar inte bara om att känna sig inkluderad och inkluderande, utan också att faktiskt vara det. Det handlar även om att bjuda in de andra, de kristna och monoamorösa och så många andra vi bara kan. Senast jag såg efter vill vi bli ett parti att räkna med. Det blir man inte genom att kalla vare sig partikamrater eller presumtiva röstare för idioter, skulle jag tro.
