Det var änna på tiden. Igår var jag och fixade naglarna.
Före och efter.
Jag är inte mycket för att fiffa mig, smink orkar jag sällan och kläder är ett nödvändigt ont, men det här unnar jag mig. Snygga händer och tjusiga naglar är en liten detalj som ger mig mycket, särskilt som jag sitter och glor på mina egna händer mest hela tiden när jag jobbar. Händerna är liksom alltid framför ögonen.
Jag brukar gå var fjärde vecka, ibland blir det var tredje och jag kan vänta fem veckor utan några större problem, men nu under sommaren hann det bli hela sju veckor. Sju veckor! Kolla på utväxten! Jag har dessutom varit lat och inte filat eller gjort mycket alls med naglarna under den tiden, så de var riktigt långa och snarare äckliga än tjusiga om man tittade lite närmre på dem. Materialet hade hunnit både spricka och lossna på sina ställen och sista veckan gick jag med höger pekfinger tejpat eftersom hela materialet var så löst att nageln gick att vicka på. Bläh.
Att få sitta ner hos NagelJane och bli ompysslad i ett par timmar är himmelskt. Inte nog med att det är rätt mysigt med själva pysslandet, när man går därifrån så är det med nya, fina, hela naglar. Vi pratade lite om det där igår faktiskt, hur hela ens kroppsspråk förändras när man har nyfixade naglar. Jag gestikulerar gärna, använder händerna på ett helt annat sätt än strax innan det är dags att gå och fixa, då gömmer jag hellre händerna och blir på det hela taget lite blygare. Det behöver inte ens vara extra länge sedan sist, bara fyra veckor efter senaste besöket är jag inte alls lika animerad. Det är säkert ingen stor förändring egentligen, men det känns väldigt annorlunda.
Igår blev dessutom lite extra kul, när Mia* och Daniel kom förbi med finkaffe från Espresso House till mig. Bara sådär. Jösses liksom, tala om lyx! De kom förbi, sa hej, lämnade kaffe och promenerade sedan vidare. Knasbollarna. ♥
Oh, svart? Me like dramat. :) Jag övervägde svart själv, men kände att jag inte ville bli riktigt så mörk och dyster ännu. Tänkte att det kan få vara sommar ett tag till, liksom. :) Behöver du möjligen rengöra linsen på din nallefån? Tycker att bilderna ser blaskigare ut än förväntat av en sådan duktig kamera.
Vad gäller kaffet hoppas jag verkligen inte att du känner det som någon som helst press eller tacksamhetsskuld – det var en rolig grej att få göra. Något jag tror att både vi och du (och förmodligen även Jane) blev lite gladare av. :)
@Mia* Mörkt mörkt lila, faktiskt. :D Jag ville ha något som bröt av men ändå var lite tjusigt. Funderade på svart men sen blev det lila.
Jag undrar om inte linsen har blivit repad eller nåt i hanteringen av fånen, det blir inte bättre än sådär. Efter din förra kommentar om det försökte jag putsa och det hände absolut ingenting med diset i bilderna. :(
Haha, jag klurade en hel del på det! Sedan bestämde jag mig för att bara ta det som en kul grej, förväntar du dig något särskilt som jag inte uppfyller för att jag inte greppar sociala signaler så hoppas jag att du kan säga till mig. :)
Whoops, det här har blivit liggande! (stänger flikar på gamla datorn och hittar en massa oläst och obesvarat och vad det nu är)
Synd på kameran – du hade väl ändå en rätt bra sådan? :( Eller är det bara HD:n som har? Näe, jag har för mig att den vanliga Desire var rätt bra också.
Jag lovar att säga till (eller iaf fråga) om det är något som verkar konstigt. Vet inte om jag själv är så värst bra på sociala signaler heller, men tillsammans kan vi nog komma fram till något som funkar just för oss. :)
@Mia* Flikstängande, känner igen. :)
Jag tror att det ska vara en rätt bra kamera, men HD:n är ju säkert bättre. Nåväl, jag kanske inte putsade tillräckligt väl. Hm, om jag experimenterar lite utan skalet på månne… Vi får se.
Det låter bra det! Vad ska man annars ha folk som man tycker om till? ;)