Heh, förra posten var min hundrade här på Aningen Udd. Tänk vad tiden går och allt det där. Jag hade väl inte tänkt göra någon tillbakablick, inte nu och inte till nyår heller. Jag är inte mycket för sånt, att summera och sammanfatta, men jag tycker om att notera milstolpar i alla fall. Så, hundra inlägg sedan flytten från gamla stället. Wohoo!

Jepp, japanskt julbord var en hit. Dessutom var det större än vi först insåg, så när vi ätit oss intill bristningsgränsen och var redo att peta i oss lite glass och gå, så kom en leende servitör och frågade om vi var redo för nästa del. Huga! Det gick det med till slut, men det blev en taxi hem! Önskar att vi haft varsin skottkärra…
Mindre lyckad del av besöket stod barnfamiljen vid bordet brevid för. Klart att man ska ta med sina småttingar på julbord, men man kanske borde se till så att andra gäster inte snubblar och håller på att bryta nacken på utströdda leksaksbilar. Och när ens guldklimp hittar småstenar som ligger som prydnad i lagom guldklimpshöjd, sådär på golvet liksom, och börjar kasta dem omkring sig (rakt upp i luften så att de regnade över både gäster och intilliggande sushi-disken) så kanske man borde ta sin ungjä- eh, guldklimp i örat. Eller åtminstone säga till sin guldklimp. Eller göra någonting över huvud taget.  Nu tog den marginellt äldre storasystern hand om den stenkastande marodören efter en bra stund. Jag var för chockad, och för däst, för att komma på något tillräckligt giftigt att säga till föräldrarna.

Men på det stora hela var det en lyckad frossar-helg, och av någon outgrundlig anledning har jag idag funderat på möjligheterna till träning härframöver. Ytterligt märkligt sammanträffande förstås…